Examensarbeten 2017


I förgrunden Moa Cederbergs installation


Vernissage: 4.5.2017 kl. 19.00-21.00.
Bilder från vernissagen


Utställningen är öppen 5-28.5.2017,
tisdag-söndag kl. 14.00-20.00.

Avajaiset: 4.5.2017 klo 19.00-21.00.
Näyttelyn aukioloajat 5-28.5.2017,
tiistai-sunnuntai klo 14.00-20.00.

Opening: The 4th of May 7-9 pm.
The exhibiton is open from the 5th until the 28th of May 2017,
Tuesday-Sunday 14-20 pm.

- - - - -

Konsten som en förnyande drivkraft
Göran Torrkulla


När konstnären genom signeringen kapar navelsträngen till konstverket får det ett eget liv. Förutom att det formas av den enskilda betraktarens medskapande engagemang, uppvisar det också nya sidor och öppnar nya förståelsehorisonter allt efter de nya sammanhang i vilka det presenteras. Och genom nya möten mellan verk och mottagare, framträder oväntade dimensioner och beröringspunkter som finner resonans i de mest skilda livserfarenheter. Härvid har vi som enskilda individer en väsentlig andel i och ansvar för konstverkens liv: utan betraktarens levande umgänge med dem förblir de stumma. Att skapa och tillägna sig konst ställer oss därför inför ingenting mindre än uppgiften att försöka klarlägga de svårigheter och oklarheter som anfäktar just oss själva - något som gör det hela både lätt och svårt. Lätt för att vi kan börja gräva där vi står. Svårt därför att det är oss själva vi måste gräva i. Arbetsamt för att vi måste ta oss modet och tålamodet att själva försöka finna vår egen personliga väg.

Varje möte med en konstnärlig gestaltning är sålunda meningsladdat på ett mångdimensionellt existentiellt sätt, och just genom att ta del av varandras olika reaktioner, uppfattningar och tolkningar, kan vi få syn på förnyande sidor eller aspekter som vi på egen hand inte skulle ha fått syn på. Tack vare sin brokiga mångfald av olika uttrycksformer fungerar konsten som en spegel för var och en som tar den till sig. I den meningen låter sig frågan om konstens status och roller inte meningsfullt diskuteras i isolering från dess olika förankringar i den mänskliga livsvärlden som helhet. Vår förståelse har här ingen på förhand given gräns, utan vi måste istället steg för steg försöka bli medveten om hur långt vi själva vill och vågar sträcka oss i varje enskilt fall.

Att träda konsten och varandra tillmötes handlar sålunda om en beredskap att inse att vi är inbäddade i en föränderlig vardag som ständigt ställer nya krav på oss liksom att vi också själv förändras, och förblir därför en uppgift som inte låter sig fastslås på förhand eller en gång för alla. Istället för att tala om att finna eller återskapa sitt ”ursprungliga” eller ”sanna” själv, borde vi kanske hellre tala om att lära oss erkänna vårt oavvisliga behov och beroende av varandra – med alla de spänningar, missförstånd och konflikter som den innefattar – och efter bästa förmåga försöka axla vårt ansvar som enskilda medmänskliga individer. Detta innebär ingenting mindre än att vi ställs inför uppgiften att ta ställning till vad vi helgivet kan omfatta och ägna våra krafter åt – en samvetsfråga som rör både våra egna liv och vår gemensamma livsvärld, som det gäller att ständigt ställa mitt inne i våra vardagliga liv.

Den existentiella svårigheten består härvid i att inse att vi lika litet kan undkomma vardagen, som vi kan lösgöra oss från vår egen skugga, eftersom den hur vi än vänder oss – såväl sökt som osökt – följer oss, omger oss och kommer emot oss ur alla riktningar. Endast genom att såväl i stort som smått försöka ta fasta på att livsvärldens konkreta vardag utgör såväl livsluften som jordmånen för vår mänskliga tillvaro – en hemvist som är inlemmade i ett oändligt allt där det minsta och det största i själva verket bär upp varandra, kan vi lära oss att bejaka gåvan att finnas till i en vardag som inte bara är ett inslag i livets brokiga väv utan utgör själva varpen. Konsten förnyande drivkraft ligger just att den kan öppna oss för att det alltid finns mera att se i det vi har för ögonen på den plats där vi befinner oss, och härigenom hjälpa oss att träda i en levande och ansvarstagande beröring med det förbisedda eller osedda i den vardag där våra liv i själva verket äger rum.

- - - - -

Medverkande i utställningen är:
Benjamin Forsell, Valter Kuni, Mia Strand, Malin Franzén, Moa Cederberg, Rebecka Nylund, Johanna Näsi, Linda Hietamäki, Johanna Luukkonen, Michel Ruths, Eleonora Hagström, Helen Eklöf. Albert Braun verkar som koordinator.


Näyttelyssä mukana:
Benjamin Forsell, Valter Kuni, Mia Strand, Malin Franzén, Moa Cederberg, Rebecka Nylund, Johanna Näsi, Linda Hietamäki, Johanna Luukkonen, Michel Ruths, Eleonora Hagström, Helen Eklöf. Albert Braun toimii kordinaattorina.


Contributing to the exhibition:
Benjamin Forsell, Valter Kuni, Mia Strand, Malin Franzén, Moa Cederberg, Rebecka Nylund, Johanna Näsi, Linda Hietamäki, Johanna Luukkonen, Michel Ruths, Eleonora Hagström, Helen Eklöf. Albert Braun as the coordinator.